När vi har knåpat ihop en boktitelpoesi börjar vi allt som oftast fundera på hur vi ska fotografera den. Som ni nog har förstått försöker vi att hitta ett motiv som knyter an till böckerna på ett eller annat sätt… Ibland kan det bli lite långsökt, det får vi medge. Men hellre det än långtråkigt, tänker vi!

Sen kommer vi till den roligaste (och mest tidskrävande) biten: att fotografera! Grejen är att vi bygger våra små scener i verkligheten i stället för att fippla runt i Photoshop och det är både knepigt och kul. Till saken hör nämligen att vi är glada amatörfotografer och vår utrustning är ganska spartansk: en liten digitalkamera, två dimbara kameralampor och (idiotiskt nog) inga stativ. Vad gäller rekvisitan tar vi helt enkelt vad vi hittar hemma eller på närmsta loppmarknad…

Nu när vi tittar tillbaks på bilderna vi gjort hittills inser vi att vissa av dem nog kan vara svåra att förstå hur de gjorts. Så här kommer ett par exempel:

Ta tyglarna! Drömmen förde dig vilse på andra sidan sanningen…Ta tyglarna

Rekvisita: ett drinkglas med färgad botten. Bakgrunden är en hylla från ett köksskåp, om vi inte missminner oss.
Svårighetsgrad: hög. Det var ett helsike att hålla glaset stadigt så att ojämnheterna hamnade vid sidan av titlarna.

Fly för livet! Min tvättbjörn Slarver går till angrepp!
Fly för livet!Rekvisita:
 insidan av vår tvättmaskin.
Svårighetsgrad: fasansfull. Det var gruvligt svårt att få böckerna att ligga stadigt och till råga på allt var vår nyfikna katt i sitt absoluta esse vid fototillfället. En av oss fick hålla kameran i ena handen och en lampa i den andra, medan den andra av oss fick hålla den andra lampan och samtidigt försöka mota bort katten.

Det är fortfarande ingen ordning på mina papper och allt är förvridet i museets dolda vrår…
Mina papper
Rekvisita: ett keramikhuvud inköpt på Konstfacks julmarknad, en Rubiks kub och en ljusstake i grönlackad metall, genom vilket fotot togs. Bakgrunden är en trälåda från Granit.
Svårighetsgrad: förvånansvärt lätt. Tricket var att låta kuben speglas ur fokus inuti ljusstaken. Resultatet gjorde i alla fall oss vimmelkantiga.

Det finns inga lyckopiller, bara en liten vit sömntablett. Sov du, så diskar jag…
LyckopillerRekvisita: en godisburk införskaffad i Portugal med tillhörande godis, samt en utplattad tuss med bomull som hölls mot kameralinsen. Bakgrunden är en vägg och vår gamla favorit kökshyllan.
Svårighetsgrad: medelhög. Bomullen var ganska knivig att platta ut till lagom tjocklek och det var en del krånglande med ljuset. Men i övrigt gick det som en dans!