Boktitelpoesi

Av tre titlar blir en ny historia till…

Kategori: Okategoriserade

Alla var där!

Förra onsdagen hölls det releasefest under pampiga former och huset var fullt!

Vi skulle gärna säga att vi festade så bortom all sans och vett att vi inte kommit på benen förrän nu, men sanningen är väl snarare att vi helt enkelt har haft annat för oss under veckan som gått… Men här kommer i alla fall ett par mingelbilder från tillställningen – bättre sent än aldrig!

122Boktitelpoesi_MG_0307Boktitelpoesi_MG_0575Boktitelpoesi_MG_0726Boktitelpoesi_MG_0669Boktitelpoesi_MG_0480Boktitelpoesi_MG_0647Boktitelpoesi_MG_03041Boktitelpoesi_MG_0586Boktitelpoesi_MG_0826

Bomull, drinkglas och en tvättmaskin

När vi har knåpat ihop en boktitelpoesi börjar vi allt som oftast fundera på hur vi ska fotografera den. Som ni nog har förstått försöker vi att hitta ett motiv som knyter an till böckerna på ett eller annat sätt… Ibland kan det bli lite långsökt, det får vi medge. Men hellre det än långtråkigt, tänker vi!

Sen kommer vi till den roligaste (och mest tidskrävande) biten: att fotografera! Grejen är att vi bygger våra små scener i verkligheten i stället för att fippla runt i Photoshop och det är både knepigt och kul. Till saken hör nämligen att vi är glada amatörfotografer och vår utrustning är ganska spartansk: en liten digitalkamera, två dimbara kameralampor och (idiotiskt nog) inga stativ. Vad gäller rekvisitan tar vi helt enkelt vad vi hittar hemma eller på närmsta loppmarknad…

Nu när vi tittar tillbaks på bilderna vi gjort hittills inser vi att vissa av dem nog kan vara svåra att förstå hur de gjorts. Så här kommer ett par exempel:

Ta tyglarna! Drömmen förde dig vilse på andra sidan sanningen…Ta tyglarna

Rekvisita: ett drinkglas med färgad botten. Bakgrunden är en hylla från ett köksskåp, om vi inte missminner oss.
Svårighetsgrad: hög. Det var ett helsike att hålla glaset stadigt så att ojämnheterna hamnade vid sidan av titlarna.

Fly för livet! Min tvättbjörn Slarver går till angrepp!
Fly för livet!Rekvisita:
 insidan av vår tvättmaskin.
Svårighetsgrad: fasansfull. Det var gruvligt svårt att få böckerna att ligga stadigt och till råga på allt var vår nyfikna katt i sitt absoluta esse vid fototillfället. En av oss fick hålla kameran i ena handen och en lampa i den andra, medan den andra av oss fick hålla den andra lampan och samtidigt försöka mota bort katten.

Det är fortfarande ingen ordning på mina papper och allt är förvridet i museets dolda vrår…
Mina papper
Rekvisita: ett keramikhuvud inköpt på Konstfacks julmarknad, en Rubiks kub och en ljusstake i grönlackad metall, genom vilket fotot togs. Bakgrunden är en trälåda från Granit.
Svårighetsgrad: förvånansvärt lätt. Tricket var att låta kuben speglas ur fokus inuti ljusstaken. Resultatet gjorde i alla fall oss vimmelkantiga.

Det finns inga lyckopiller, bara en liten vit sömntablett. Sov du, så diskar jag…
LyckopillerRekvisita: en godisburk införskaffad i Portugal med tillhörande godis, samt en utplattad tuss med bomull som hölls mot kameralinsen. Bakgrunden är en vägg och vår gamla favorit kökshyllan.
Svårighetsgrad: medelhög. Bomullen var ganska knivig att platta ut till lagom tjocklek och det var en del krånglande med ljuset. Men i övrigt gick det som en dans!

Om originalitet

Häromdagen blev vi anklagade för plagiat.

Det skedde i en kommentar till en artikel om oss i en lokaltidnings nätupplaga och sanningen att säga blev vi lite paffa. Inte bara för att personen som skrev kommentaren hade tagit sig tid att leta upp artikeln (det visade sig nämligen att vederbörande var bosatt i Alaska), utan för att vi känner att anklagelsen är både orättvis och grundlös. Låt oss förklara.

Först och främst: vi har aldrig tagit åt oss äran för den ursprungliga idén att kombinera boktitlar och fota av dem. Faktum är att vi, när vi har haft tillfälle till det, berättat historien om hur boktitelpoesin kom in i våra liv: det var en oss närstående person, Frithiof, som presenterade konceptet. När vi gav oss ut på nätet för att leta efter fler roliga dikter hittade vi ett par, men inte alls så många som vi förväntat oss och då kände vi att det var en idé som var värd att spridas till fler – så vi satte igång att ta egna bilder!

Boktitelpoesi (eller bokryggspoesi eller vad man vill kalla det) finns överallt. Att försöka leta efter den allra första boktitelpoesin slog oss aldrig – och nu när frågan kom upp undrar vi om det ens är viktigt (för att inte tala om möjligt)? Frithiof berättar att han kom på idén när han var i tioårsåldern och satt hemma i föräldrarnas bibliotek. Personen som kommenterade på artikeln om oss och menade att vi stulit hennes idé hade vi aldrig hört talas om. Frågan är hur många som fått idén från någon annan och hur många som helt enkelt kommit på den själva?

Vi tror att idén har uppstått här och var, då och då. Som omelett. Någonstans någon gång torde rimligtvis den första omeletten ha tillagats, men troligen har människor genom historien testat att slänga ett par ägg i en stekpanna och diggat smaken. Och frågan är om det är viktigt att hitta den första omeletten som tillagats? Är det inte intressantare att försöka tillaga en så god omelett som möjligt och glädja, mätta och inspirera andra?

Det är ju trots allt det som är poängen: att göra den roligaste/vackraste/mest tänkvärda boktitelpoesin. För vår del ser vi ju gärna att så många som möjligt får feeling och börjar göra och dela sina egna boktiteldikter – ju fler dess bättre!

Med allt detta sagt, vill vi tillägga att vi tar upphovsrätt på största allvar och vi ger mer än gärna cred när det är befogat. Det blir bara lite konstigt att kreditera en människa som vi aldrig har hört talas om för ett koncept som verkar ha uppstått spontant. Däremot kan man ju tipsa om bra dikter och det gör vi gärna: om ni är nyfikna på vad vår vän i Alaska har gjort för bilder kan ni klicka här – de är riktigt bra!

Om ni inte håller med om resonemanget ovan, eller om du har något du vill tillägga, kommentera gärna eller kontakta oss på boktitelpoesi@gmail.com!

Gammalt och nytt

I vårt förra inlägg skrev vi om hur vi tar nya foton på gamla dikter så att bilderna ska bli snyggare i boken… Som ni kan se i sagda inlägg kan ett sådant arbete till exempel inbegripa att sitta och klistra blomblad på naglarna. När vi tagit bilden blev vi så nöjda att vi faktiskt inte kan låta bli att dela resultatet med er!

Så här ser dikten ut på Instagram:

Dårens dotter Instagram

Och så här kommer den att se ut i boken:

Dårens dotter till tryck

Nu vidare till nya utmaningar: ikväll har vi suttit och dragit sytrådar genom massvis av små ärtor. Men varför vi gjorde det tänker vi inte tala om nu. Håll koll på Instagram så får ni se snart!

Ärtor!

Boktitelpoesi goes Jordskott

När vi startade vårt konto på Instagram i slutet av förra året fotade vi våra böcker med mobilen där vi råkade hitta dem – hemma, på biblioteket och på loppisar… Men sedan det blev klart att vårt projekt ska bli en bok, har vi börjat lägga ner mer och mer tid på själva bilderna.

Vi bygger alla scener i verkligheten i stället för att klippa och klistra i Photoshop och det tar sin lilla tid ibland. Samtidigt som vi letar efter nya titlar och tar nya foton, jobbar vi också med att fota om de gamla dikterna som togs med mobilkamera, så att de bilder som ska gå i tryck blir snygga (och så att ni som följt oss på Instagram får något nytt att titta på om ni vill köpa boken).

Här är det en gammal dikt som ska fotas om. Kan ni gissa vilken?

Pojken som blev en växt

Välkomna!

…till vår nya hemsida!

Här kommer ni att kunna läsa om oss och vår bok som beräknas nå bokhandlarna mot slutet av året. Ni kommer också att få ta del av tävlingar och specialerbjudanden först av alla, samt naturligtvis botanisera bland våra bilder.

Vi finns fortfarande kvar på Instagram och Facebook (och vi kommer givetvis att fortsätta uppdatera även dessa), men det är alltså här ni kommer att få senaste nytt.

Mycket nöje!
/Team Boktitelpoesi

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén