En karta
Av Ewa Håkansson

Den hårda dunsen från balkongdörren som slår i de fortfarande kyliga vårvindarna väcker honom bryskt där han sitter i den bekväma, väl insuttna kontorsstolen av läder. Han gäspar och drar handen över sin stela nacke, höll nästan på att somna när det skarpa ljudet ryckte honom tillbaka till verkligheten.

Sträcker sig efter kaffemuggen och tar en klunk av det nu ljumma kaffet. ”Vidrigt!”, säger han högt för sig själv medan tankarna fortfarande delvis är kvar i den där drömmen han haft, hans perfekta drömbild av en kvinna hade varit där, som alltid. Inga riktiga minnen av vad som egentligen hänt, mer en känsla, en bild av hur de suttit nakna på knä i sängen, hennes lena varma rygg mot hans bröst och solens sista strålar som sensuellt svept in hennes hud. Bilden vill inte riktigt släppa taget om honom, han drar ett djupt andetag och minns fortfarande doften av hennes hår när han fört det åt sidan, hur det ringlat ned över hennes välformade bröst – som om de var skapta för att passa just hans händer.

Hon hade vridit på sig som för att möta honom, men han hindrade henne, kysst den lilla gropen i nacken, skuldran och upp mot halsen, hela hon smakar gott, något påtagligt ljuvt, som solvärmda salta havsvindar kanske, nej, han kan inte placera smaken. ”Fan!” tänker han, fan att han skulle störas just där, han visste precis vart han ville utvecklat den drömmen! Det välbekanta ljudet från datorn annonserar att Messenger är på och någon han känner just loggat in. I dag har han inte lust att prata med någon över huvud taget, han är fortfarande arg från i går. Han hade skrivit några svar till en kvinna på nätet, helt klart var hon redan från början intresserad av något mer än bara att skriva, något hade hettat till i brevväxlingen och faktiskt, hade han blivit riktigt intresserad av att lära känna henne lite mer.

Men så igår, när han hade lagt in en högre växel hade han oväntat fått ett kort, kyligt och totalt ointressant svar tillbaka från henne, jo, han hade ilsknat till rejält den här gången, argt hade han skrivet och berättat exakt vad han tycker om kvinnor som hon, hur de bara valsar runt, retas och leker lekar, men något allvar bakom det hela finns självklart aldrig! De fegar ur när det väl börjar bli lite intressant.

En snabb titt på klockan talar om att han är sen, det är lördagskväll och han ska ner på stan, träffa grabbarna om en dryg halvtimme. Lädret knakar under honom när han sträcka ut lemmarna och gäspar stort ännu en gång innan han reser sig upp för att stänga den förbannade balkongdörren, tar med kaffemuggen ut i köket, slänger av sig kläderna på sängen och kliver in i duschen.

***

Samtidigt, med full utsikt över vårens lekfulla intåg över böljande ängar sitter en kvinna med sin bärbara dator bekvämt uppkrupen i en stor soffa och öppnar ett argt mejl. Hon hade sett fram emot en skön stund med sitt kaffe, kanske också skriva några inlägg i forumet från alla tankar som ständigt virvlar runt, men det höga kaffeglaset stannar halvvägs till munnen när de första ilskna raderna trillar emot henne. Hon läser under tystna, först med en förvånad uppsyn men ju längre hon läser ilsknar dragen kring hennes mun till.

Kaffet toppat med vaniljglassen som sakta smälter ned och blandas med råsockret på botten glömmer hon totalt bort, när hon vant lägger fingrarna över tangentbordet för att i rasande takt skriva sitt svar.

***

Retas!? Skulle jag retas… med dig? Hur kunde du missförstå mina ord så grovt! Även om jag helt visst tycker att du är både intressant och väcker nya tankar, så kan jag inte förstå hur det bäddade för missförstånd? Jag tyckte om att lära känna dig och vi delade digitala kramar och söta pussar, men de är inget mer än tankar utan verklighetsförankring. Var kommer ditt svar till mig ifrån, din ilska? Du leker inte på det här viset med mig utan min tillåtelse, det ska du ha klart för dig!

(Något ovant sjuder, ett trots jag inte visste fanns i mig, en önskan att visa vad jag skulle kalla för att retas! Vad ”retas” verkligen handlar om. Hinner inte tänka mer innan fingrarna flyger som i samstämd symfoni över tangenterna.)

Så låt mig göra just det du beskyller mig för – retas! Och efter det vill jag aldrig mer höra från dig, och från mig kommer du aldrig mer höra ett ord, inte ens ett flyktigt andetag i vinden!

Jag fångar din hand och drar med dig in en av mina fantasier. Du har i alla fall en stark hand. Jag tycker om att hålla i den, känna din värme möta min. Du känner inte mig, så kanske anade du aldrig hur mjuk min hud är, att mina fingrar skulle passar så bra tillsammans med dina.

Kom, följ med in till mig, jag har alltid undrat hur det skulle vara att ha dig här – och nu vet jag. Din förvånade uppsyn kan inte annat än locka smilgropar till mitt ljusa leende. Varför är du förvånad? Vi har ju trotts allt träffats många gånger förr, i kvällens vilsna skyar, när du öppnade fönstret så att vinden kunnat svalka dig under heta sommarnätter. Minns du inte förra gången när vi träffades på kartan över omöjlig längtan? När vi dansade på stranden och eldarna skimrade nästan lika muntert i nattmörkret som dina ögon när jag fick dig att skratta – det var jag, känner du inte igen mig?

Det är klart, jag såg lite annorlunda ut då, men det är så här jag ser ut i verkligheten. Låt dig inte luras av mitt väna milda yttre, som alla andra gör. Kanske ser de bara inte den eldiga glimten i ögonvrån innan jag hinner vända mig bort, men jag vet att du känner min eld, du har smakat den i långsamma sömndruckna kyssar i mitt kvarter vid världen ände.

Jag vill ge dig mer, uppfylla dina hungriga drömmar, för jag kan dem alla! Varje kväll när vinden lekt färdigt över din hals och du somnat, smög jag ner under ditt täcke. Naken och följsam, tätt tryckt mot din rygg brukade jag försiktigt låta handen glida fram om din mage tills du stönade och jag var nära att upptäckas. Men du gjorde aldrig det, du sov med det där sexiga leendet medan mina fingrar gick på upptäcktsfärd över hela härliga dig, och vilka drömmar du hade! Sakta brukade jag låta mitt ena ben glida in mellan dina, tyngden av ditt ben över mitt känns så skönt hetsande, speciellt när jag hör det du drömmer. Skapade alltid sådan längtan i mig, att få uppleva dig i verkligheten.

Du förstår visst inte? Nåå, då får jag visa dig i stället. Jag för dig leende genom mitt hem, förbi stängda dörrar, svagt upplysta rum där levande eld är min enda ljuskälla, du kan säkerligen skymta otaliga exotiska minnen från resor till världens olika hörn innan vi går uppför den vindlande trappan och når det rum jag älskar mest. Jag vet att dina blickar har smekt mina kurvor genom tunikans tunna tyg där du tyst gått bakom mig, dina blickar säger mig det jag redan vet, du känner igen mig nu. Varje kurva, varje linje från nacken ner till ankeln är välbekant för dig, du vet vem jag är, men har svårt att tro det.

Du sätter dig lojt på kanten av den inbjudande sängen, låter för en sekund blicken svepa, tar in alla exotiska färger, de öppna tunga trädörrarna ut till terrassen, brisen som stilla letar sig fram genom rummet till musik i kryddstarka toner. Du är här, och jag vill känna varm hud under fingrarna!

Med händerna mot dina skuldror för jag ner dig på rygg och sätter mig vigt gränsle över dig med blicken låst i din. Du har ovanligt vackra ögon, vet du det? Du skrattar till och lägger händerna om mina höfter, smeker långsamt in under tyget tills du når min bara hud, jag ler och vet att du kan se hur mina ögon speglar elden du så enkelt väckt i mig. Lutar mig lätt framåt trots att du stönar och vrider höfterna, men jag vill låta fingrarna smeka ditt hår, följa näsans linjer ned över munnen och din rasande puls över halsen, där jag lätt vilar fingertopparna. Du tar min hand och kysser handflatan, nafsar i fingertopparna och sprider olydiga gäckande virvlar genom hela min kropp.

Vi tumlar runt, under lekfulla kyssar åker plagg efter plagg av, du doftar sanslöst gott! På knä i sängen står du till sist bakom mig, tätt tryckt med din hungriga kropp mot min. Med varliga fingrar för du försiktigt undan mitt långa hår och jag känner din varma andedräkt innan du kysser mig smeksamt i nacken. Ryser av välbehag, jag vill vara nära, känna hur väl vi passar varandras minsta rörelser när vi utforskar, avsmakar varandra, kyssar som djupnar med galna härliga ord på våra läppar. Jag kan drunkna i dig, vill drunkna i dig! Känna dina höfters allt mer hetsande rytm när du bottnar mig. En sista vilsen tanke sveper förbi – du leker inte med mig om inte jag tillåter det! Men så jag tillåter dig…

Säg mig nu om jag är den fantasi som skimrar i dina tankar minuterna innan du somnar? Eller finns jag, lika levande varm som du? En sak är säker: från mig hör du aldrig mer ett ord, inte ens ett flyktigt andetag i vinden!

***

På en stökig pub sitter mannen och skrattar högt åt det hans vän just berättat. Barndomsvännen har alltid haft en fantastisk förmåga att servera dråpliga historier ur sitt liv, gärna kryddade med yviga breda gester. De har känt varandra sedan den tid de skrubbat knäna vid fotbollsträningarna och livets nöjen mest gick ut på att hitta på rackartyg och bygga kojor så högt upp i träden de vågade klättra. Vännens obetalbara historia i kväll hade handlat om frun, en jäkla tur för honom att hon inte är här och hör!

De andra i sällskapet runt det stora massiva träbordet fortsätter det uppsluppna samtalet medan han själv försvinner in i tankar. Det här är precis vad han behöver just nu, en kväll ute. Han är glad han inte backade ur trots att han hade känt sig trött efter veckan, mest haft lust att stanna hemma. När han höjer glaset och tar en välsmakande djup klunk av den bärnstensfärgade drycken slänger han samtidigt en blick på kvinnan som sitter i baren. Hon har kastat lystna blickar åt hans håll ända sedan hon kom in. Hon vrider sig lite på den höga barstolen, lägger utstuderat de långa välformade benen i kors så den korta kjolen åker upp ännu en bit, skakar sitt korta hår och försöker se ut som om hon inte märker hans blickar. Vilket förbannat spel det här är! Han vänder istället blicken ut genom de färgade buckliga glasen i pubens fönster, de förvränger gatan och människorna utanför, nästan lika mycket som Internet förvränger och ger skenbilder av allt man tror sig uppfatta där inne.

Tankarna går tillbaka till kvinnan i drömmen han hade tidigare, varför ska det vara så svårt? Det handlar inte bara om sex, det handlar om den där svårfångade känslan av samhörighet som fanns i drömmen. Kanske om rakheten att våga älska utan alla dessa spel och kulisser som man instinktivt sätter upp för att gardera sig, märkligt hur de kan dyka upp som murar, hur lång tid man än har varit tillsammans. Instinktivt vet han att kvinnan i baren inte är det han egentligen vill ha, men han bestämmer sig för att det han kan få här och nu, är fan så mycket bättre än att kasta bort sitt liv på drömmar! Innan han hinner ångra sig bestämmer han sig för att kvinnan i baren blir hans ikväll, han är less på att gå hem ensam. Skjuter bestämt undan glaset och tar sig fram till den sensuellt långbenta kvinnan. Hon är som väntat inte sen att själv spela spelet när han slösar på sin charm och visar sin bästa sida.

***

Klockan är två på natten, hon sitter på ett staket vid skogsvägens kant med fingrarna djupt nedkörda i fickorna på sin varma kappa, ilskan hon hade när hon skrev sitt svarsmejl har försvunnit, kylts ned av de friska vårvindarna. Kvar finns bara ett sinnligt luftslott, en bild som inte vill lämna henne i fred! Det var som om orden hade skrivit sig själva, bilderna hade för ett ögonblick känts orimligt verkliga, som ett minne utan ursprung. Så fort mejlet hade gått iväg visste hon att hon ångrade sig, betett sig oförlåtligt barnsligt! Skulle inte ha reagerat så, eller svarat i huvud taget, utan låtit allt glida ut i glömska. Då hade hon sluppit sitta här i fullmånens famn och försökt finna sitt lugn, medan nattdjuren skyggt tassar bland de brusande tonskalorna från de höga träden. En obestämd känsla av att ha missat något värdefullt hade drivit ut henne i natten. En intensiv saknad av det som aldrig blev, eller ens kunde bli.

I samma formidabla fullmånes närvaro, står mannen på sin balkong. Långsamma toner sveper ut genom dörren och försvinner bort mellan gatuljusens pärlband. Den sensuella långbenta kvinnan i baren var inte bara vacker, hon var intelligent och när hon skrattade strålade hennes intensiva ögon. Men var fanns den där plötsliga elden, den där kraftfulla kittlande känslan av att man vill veta allt, varje ljust barndomsminne och varje framtidsdröm, hur hon ser ut när hon sover? Det var som om han redan visste allt om henne, hon var samma kvinna han alltid varit tillsamman med, bara stöpt i en annan figur. Han hade trots allt gått hem själv.

Som vanligt hade han startat datorn det första han gjorde när han kom hem, och han hade läst mejlet. Hon berör honom mer än han vill erkänna, och mitt i det där förvirrade brevet hade något märkligt väckts i honom, en visshet om att det som är meningen att hända, kommer att hända. Han känner en glädje sprida sig, han kommer respektera hennes önskan och inte skriva till henne mer, men sinnesbilderna hon gett honom vill han inte glömma.

***

En bit över molnen
leker en sunnanvind tafatt med
månljusets skimrande döttrar

Sefyrens snabba kast in i leken får dem att tumla runt
skapar virvlar till de oskyldiga molnens lätta mönster

Sedan urminnes tider har de sett sina fantasier ta form på den
vackra marken under dem

Sunnan fantiserar klara livgivande färger
former på blad och ängar, sjunger solsång!
Sefyr har alltid fantiserat kärlek till människorna
skänkt sinnliga drömmar
fört samman dem som samma kärlek önskar

Snabbhet har varit, brusande vindar, stormar
in genom öppna fönster, i trädens mäktiga kronor och
krupit tätt, tätt över marken, när så krävs

Men nytt är skapat
en kantig energi som stör de naturliga tonerna!

Ett ord är fångat ~ Internet

Kärlek går vilse och kan inte lika enkelt hitta hem
Sefyr gråter floder till Sunnans livligt spirande skapelser

Förstår de inte då hur fel det är?
Var finns deras en gång så öppna hjärtan
deras lust och färdighet att skapa med händer?

Sefyr mojnar
ser en fantasi förintas då en själ ur människosläktet inte hittar hem
Vet att inget mer får göras för henne, inga nya drömmar skapas,
en livsdröm var
Inte bryta löften, bryta sigill!

Sefyr visslar, dansar sig ned genom skyhöga moln för att smeka hennes
kalla kind där hon sitter på staket
En falskt svängande energi stör hennes anlag att se sin kärlek slå ut
blomma med ren klar ton i samspel med man

Gren intill blir ny lekplats
Leker lite i hennes långa ostyrig hår
tvinnar in sin egen gränslösa kärlek

Sefyr vill inte se mer av detta, gör vad vet kan göras!
För henne till kvarteret vid världens ände
Skänker henne andra drömmar